YELLO: LOST AGAIN (1983)

OMD: MESSAGES (1980)

ULTRAVOX: REAP THE WILD WIND (1982)

HANTERINGEN AV ODÖDA

Många popnördar har ett ohälsosamt kärt förhållande till The Zombies och i synnerhet till deras underbara album "Odessey & Oracle". Andra popnördar har även kollat upp Colin Blunstones tidiga solokarriär och upptäckt att han gjort massor av underbara låtar efter Zombies-tiden. På samlingen "Into The Afterlife" får man till slut de allra sista pusselbitarna; i princip allt det som gruppmedlemmarna gjorde direkt efter bandets splittring. Colins låtar utgivna under artistnamnet Neil McArthur, demos och annat med Rod Argent & Chris White samt en del outgivna/alternativmixade Zombies-spår. Trevligt!

ETT HOPP FRÅN ÅRSTID TILL ÅRSTID

Ute är det frost och kanske två minusgrader. Ändå kan jag lekande lätt förflytta mig till en pastoral sommarmiljö med fågelkvitter och flöjttoner. I varje fall med hjälp av Virginia Astley och hennes album "From Gardens Where We Feel Secure".

MUSIK FÖR HALSEN OCH UPPÅT

Det är lite synd att Chicago-baserade Tortoise inte riktigt hittat tillbaka till den goda formen som de hade under 90-talet, det vill säga på de tre första albumen. Samtidigt: ibland vill man som lyssnare att artister ska låta precis som de alltid har gjort och ofta vill artisterna själva undvika just detta i möjligaste mån. Och artisterna har väl rätt, eller hur? I fallet Tortoise har man ju ändå kvar ett lysande album som "TNT" - och kan ju faktiskt lyssna på det närhelst man vill.

TEDIOUS? NO!

Junior Murvin, reggaens svar på Curtis Mayfield, satte 1977 ihop ett ypperligt album tillsammans med Lee "Scratch" Perry. Det heter "Police & Thieves".

DEN SOM LETAR SKALL FINNA

Morgonens öron lånas ut till Paul Williams och hans fina album "Someday Man" från 1970. En hederlig popskiva om det någonsin funnits en. Leta upp en hederlig mp3-blogg och lyssna på exempelvis "Mornin' I'll Be Movin' On". Den låten definierar pop-perfektion.

HARMONIA - LIVE 1974

Dagens heta tips är tre tyskar (Michael Rother, Hans-Joachim Roedelius och Dieter Moebius med bakgrund i Kraftwerk, Neu! och Cluster) som för trettiotre år sedan ställde sig på en scen i en nedlagd järnvägsstation och framförde vad de tyckte var relevant musik just då.

35 ÅR MED PAUL

Det är dags att deklarera. Paul McCartneys solokarriär (inkl Wings) är en snårig resa som behöver redas ut. Någon måste göra jobbet och eftersom jag inte hittade någon frivillig så fick jag göra det själv. Ja, Maccas diskografi innehåller så pass mycket underbar pop (skymd av felsteg, dåliga produktioner, rocknrollgitarrer och allmän håglöshet) att det borde räcka till en fin samlingsskiva. Eller två till och med. Håll till godo, I hope you will enjoy the show:

Paul McCartney: A Certain Softness Pt 1 (1970-2005)
1. This One (1989)
2. I'm Carrying (1978)
3. Country Dreamer (1973)
4. Every Night (1970)
5. Footprints (1986)
6. One Of These Days (1980)
7. Put It There (1989)
8. Calico Skies (1997)
9. Love In Song (1975)
10. So Bad (1983)
11. Teddy Boy (1970)
12. Distractions (1989)
13. A Certain Softness (2005)
14. Summer's Day Song (1980)
15. Heart Of The Country (1971)
16. One More Kiss (1973)
17. Don't Let It Bring You Down (1978)
18. The Back Seat Of My Car (1971)
19. Your Way (2001)
20. Winter Rose/Love Awake (1979)

Paul McCartney: A Certain Softness Pt 2 (1970-2005)
1. Dear Boy (1971)
2. Here Today (1982)
3. Baby's Request (1979)
4. No Words (1973)
5. Young Boy (1997)
6. London Town (1978)
7. I Am Your Singer (1971)
8. Rainclouds (1982)
9. Jenny Wren (2005)
10. Bluebird (1973)
11. Somedays (1997)
12. Another Day (1971)
13. English Tea (2005)
14. Once Upon A Long Ago (1987)
15. Mama's Little Girl (1971)
16. Single Pigeon (1973)
17. I'll Give You A Ring (1982)
18. Junk (1970)
19. Too Much Rain (2005)
20. Little Willow (1997)

SÅNT SOM LJUDER (2007-09-14)

DEAF CENTER: Pale Ravine (Type, 2005)

Norskt, vackert, filmiskt och... alldeles alldeles underbart. Kan det inte komma en uppföljare snart?

COCTEAU TWINS: 16 SONGS

1. ALICE
2. TISHBITE
3. MY TRUTH
4. BLUE BELL KNOLL
5. LITTLE SPACEY
6. HEAVEN OR LAS VEGAS
7. PANDORA
8. TRANQUIL EYE
9. LOVE´S EASY TEARS
10. BEATRIX
11. FROU-FROU FOXES IN MIDSUMMER FIRES
12. THE ITCHY GLOWBO BLOW
13. ESSENCE
14. TREASURE HIDING
15. DONIMO
16. PUR

TWICE A MAN: 1984-1985-1986

1. swirl
2. collectors of stones
3. aqua marine drum (turbulence)
4. somewhere in siberia
5. only relief
6. lapwing territory
7. simple patterns
8. brave new world
9. flat land
10. sorrow
11. here she comes
12. across the ocean
13. still in the air
14. tribal ways
15. africa

WIRE: 1978-1991

1. ahead
2. outdoor miner
3. cheeking tongues
4. eardrum buzz
5. the 15th
6. come back in two halves
7. point of collapse
8. i am the fly
9. other moments
10. madman’s honey
11. on returning
12. free falling divisions
13. so and slow it goes
14. i feel mysterious today
15. map ref 41˚n 93˚w
16. the finest drops
17. ambitious
18. small black reptile
19. i should have known better
20. ahead (ii)

THE BEACH BOYS: 1966-1973

1. GOD ONLY KNOWS
2. HERE TODAY
3. WONDERFUL
4. WIND CHIMES
5. COUNTRY AIR
6. LET THE WIND BLOW
7. WAKE THE WORLD
8. BE HERE IN THE MORNING
9. I WENT TO SLEEP
10. NEVER LEARN NOT TO LOVE
11. TIME TO BE ALONE
12. COOL, COOL WATER
13. ALL I WANNA DO
14. FOREVER
15. SURF´S UP
16. DISNEY GIRLS
17. FEEL FLOWS
18. ´TIL I DIE
19. ALL THIS IS THAT
20. STEAMBOAT
21-23. CALIFORNIA SAGA:
a) BIG SUR
b) THE BEAKS OF EAGLES
c) CALIFORNIA
24. ONLY WITH YOU

THE CLIENTELE: 1997-2007

1. Since K Got Over Me
2. We Could Walk Together
3. From Brighton Beach To Santa Monica
4. Rain
5. Everybody's Gone
6. These Days Nothing But Sunshine
7. From A Window
8. Spirit
9. The Queen Of Seville
10. Reflections After Jane
11. Emptily Through Holloway
12. K
13. Missing
14. Dreams Of Leaving
15. As Night Is Falling
16. (I Can't Seem) To Make You Mine
17. Policeman Getting Lost
18. Isn't Life Strange?

ABSOLUTE SHINS

the shins
new slang
pink bullets
gone for good
australia
we will become silhouettes
saint simon
weird divide
turn on me
young pilgrim
baby boomerang
know your onion!
girl sailor
sphagnum esplanade
mine´s not a high horse
turn a square
a comet appears
so says i
phantom limb
those to come
the past and the pending
© 2007 Mattias Jonsson

ABSOLUTE MBV

my bloody valentine

off your face
sueisfine
the things i miss
map ref 41˚n 93˚w
drive it all over me
sometimes
i believe
you made me realise
we have all the time in the world
slow
cupid come
never say goodbye
don´t ask why
come in alone
thorn
several girls galore
can i touch you
when you sleep
moon song
only shallow

© 2006 Mattias Jonsson

ABSOLUTE NEW ORDER

new order

dreams never end 1981
all the way 1989
weirdo 1986
regret 1993
love vigilantes 1985
vanishing point 1989
your silent face 1983
all day long 1986
run 1989
chemical 1993
sub-culture 1985
chosen time 1981
dream attack 1989
every little counts 1986
leave me alone 1983

© 2006 Mattias Jonsson

ABSOLUTE JOY DIVISION

joy division

atmosphere
heart and soul
she´s lost control
exercise one
disorder
the eternal
something must break
transmission
i remember nothing
passover
sound of music
wilderness
dead souls
new dawn fades
love will tear us apart

© 2006 Mattias Jonsson

ABSOLUTE ECHO

ECHO & THE BUNNYMEN
1. rescue
2. the cutter
3. my kingdom
4. pictures on my wall
5. crystal days
6. no dark things
7. fuel
8. silver
9. with a hip
10. all my colours
11. clay
12. seven seas
13. over the wall
14. the killing moon

© 2006 Mattias Jonsson

ABSOLUTE SIMPLE MINDS

simple minds 1979 - 1981

love song / i travel / calling your name / league of nations / celebrate / reel to real / constantinople line / seeing out the angel / careful in career / premonition / this earth that you walk upon / capital city
© 2006 Mattias Jonsson

ÅRETS ALBUM 2006

1.
Mountains
Sewn

2.
Stephan Mathieu & Janek Schaefer
Hidden Name

3.
Geir Jenssen
Cho Oyu 8201 m - Field Recordings From Tibet

4.
Jóhann Jóhannsson
IBM 1401, A User´s Guide

5.
Ryan Teague
Coins & Crosses

6.
Max Richter
Songs From Before

7.
The Necks
Chemist

8.
Lambchop
Damaged

9.
Bert Jansch
The Black Swan

10.
Scott Walker
The Drift

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

Z

THE ZOMBIES

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

Y

YO LA TENGO

Pete Yorn

Neil Young

Young Marble Giants

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

W

Wagon Christ

Jerry Jeff Walker

Scott Walker

M. Ward

The Wedding Present

The West Coast Pop Art Experimental Band

The White Noise

Bergen White

The Who

Hank Williams

Kathryn Williams

Lucinda Williams

Jackie Wilson

Windy & Carl

Bill Withers

ROBERT WYATT

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

V

Townes Van Zandt

Velvet Crush

THE VELVET UNDERGROUND

Violent Femmes

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

U

ULTRA VIVID SCENE

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

T

Talk Talk

Tangerine Dream

The Thirteenth Floor Elevators

Chris Thompson

Tindersticks

Tir Na Nog

TORTOISE

Tudor Lodge

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

S

Sagittarius

Saint Etienne

Satya Sai Maitreya Kali

Günther Schickert

Klaus Schulze

The Seeds

The Shins

Shoes

Sigur Ros

The Silver Apples

Simple Minds

Frank Sinatra

Kendra Smith

The Smiths

Smog

The Soft Machine

Songs: Ohia

Sonic Youth

Spacemen 3

Spectrum

Alexander Spence

Spiritualized

Spriguns Of Tolgus

St. Steven

The Stanley Brothers

Steeleye Span

Stereolab

Meic Stevens

Sufjan Stevens

The Stooges

The Stylistics

The Sundays

DAVID SYLVIAN

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

R

Akira Rabelais

The Rain Parade

Red House Painters

Steve Reich

R.E.M.

Renaissance

John Renbourn

Jonathan Richman

Terry Riley

Smokey Robinson (& The Miracles)

ROGUE WAVE

Michael Rother

Roxy Music

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

Q

QUICKSILVER MESSENGER SERVICE

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

P

Pale Saints

Parliament

Pavement

Pearls Before Swine

Ann Peebles

Bob Pegg

The Pentangle

Linda Perhacs

Chuck & Mary Perrin

Louis Philippe

PINK FLOYD

Pixies

Pole

Guillermo Portabales

Portishead

Pram

Prefab Sprout

The Pretty Things

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

O

Phil Ochs

October Country

The O´Jays

O.M.D.

OPAL

The Orb

The Orchids

The Original Harmony Ridge Creek Dippers

Jim O´Rourke

Beth Orton

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

N

The Necks

Rick Nelson

Neon Pearl

Neu!

New Order

Billy Nicholls

Nico

HARRY NILSSON

The Notwist

Nurse With Wound

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

M

Madder Rose

Magazine

Magic Carpet

The Mamas & The Papas

Vince Martin

Massive Attack

Curtis Mayfield

Mazzy Star

McCARTHY

Shelagh McDonald

Mercury Rev

The Merry-Go-Round

The Microphones

The Millennium

Charles Mingus

Momus

Montage

The Montgolfier Brothers

The Moody Blues

Mu

My Bloody Valentine

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

L

La Düsseldorf

Lambchop

Led Zeppelin

The Left Banke

Perry Leopold

György Ligeti

Little Feat

LOOP

The Louvin Brothers

Low

Love

The Lucksmiths

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

K

Kat Onoma

THE KINGSBURY MANX

The Kinks

Kraftwerk

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

J

J. K. & Co.

Jaga Jazzist

Bert Jansch

Japan

Jefferson Airplane

The Jimi Hendrix Experience

Daniel Johnston

Al Jones

JOY DIVISION

Gary Jules

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

I

IRON & WINE

Ithaca

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

H

The Handsome Family

Happy Mondays

Tim Hardin

Francoise Hardy

Harmonia

Tim Hart & Maddy Prior

Hatfield & The North

Isaac Hayes

The House Of Love

THE HUMAN LEAGUE

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

G

Serge Gainsbourg

France Gall

Gang Of Four

Nick Garrie

Gastr Del Sol

Marvin Gaye

Gentle Giant

Philip Glass

The Go-Betweens

Gorky´s Zygotic Mynci

The Grateful Dead

Al Green

Guided By Voices

MARGO GURYAN

Manuel Göttsching

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

F

JOHN FAHEY

The Fall

Merrell Fankhauser & H.M.S. Bounty

Faust

Bill Fay

The Field Mice

Simon Finn

The Flaming Lips

The Flying Burrito Brothers

The Flying Lizards

Brigitte Fontaine

The For Carnation

Forever Amber

The Fredric

The Freeborne

Füxa

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

E

The Electric Prunes

ELO

Brian Eno

Euphoria

Eurythmics*

Dave Evans

Gil Evans

THE EVERLY BROTHERS

Don Everly

Extradition

* I min värld, full fart fram till höjdpunkten 1982-1983, därefter tvärstopp

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

D

Dando Shaft

Miles Davis

Dead Can Dance

Deep Purple

Dexy´s Midnight Runners

Differnet

The Dillards

Dion

The Divine Comedy

DNTEL

David Dondero

The Doors

Dr. John

Nick Drake

The Dream Syndicate

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

C

C. A. Quintet

Cabaret Voltaire

Calexico

Califone

Camberwell Now

Camper Van Beethoven

Can

Caravan

Carter Tutti

THE CHI-LITES

The Chocolate Watchband

The Churchills

Luciano Cilio

Gene Clark

Clear Light

The Clientele

Cluster

Cocteau Twins

Ornette Coleman

Shirley Collins & Davy Graham

The Congos

Loren Connors

Tony Conrad with Faust

The Court And Spark

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

B

Sibylle Baier

Devendra Banhart

Barclay James Harvest

The Beach Boys

Belle And Sebastian

Ben Folds Five

Big Star

Biosphere

Björk*

Black Rebel Motorcycle Club

Black Sabbath

Blonde Redhead

Bonnie Prince Billy

The Books

DAVID BOWIE

Bread

Marc Brierly

Broadcast

Duncan Browne

Gavin Bryars

Tim Buckley

Harold Budd

Vashti Bunyan

The Byrds

* Endast "Vespertine", en vacker skiva fylld av harpor och sagolika stämningar

INFOTAINMENT SCAN: MIN CD-HYLLA A-Z

A

Ryan Adams*

Agincourt

America

The American Analog Set

Art Ensemble Of Chicago

Ash Ra Tempel

The Association

Virginia Astley

KEVIN AYERS

* en signerad "Heartbreaker" räcker (och blir över)

SNURRAR MEST: TORTOISE-BOXEN

TORTOISE: A Lazarus Taxon (3 CD + DVD)

En härlig box som samlar ihop udda spår, remixer och japanska bonuslåtar. Bitvis avsevärt svängigare och mer svänguttagande än originalalbumen.

GOLDEN OLDIES VOL 3

Slutligen kommer här då den rykande färska tredje volymen i min "Golden Oldies"-serie. Här möts teman som på många sätt står i konflikt med varandra. Det är somrigt och en ganska sorglös stämning å ena sidan ("Song With No Meaning", "Promenade In Green", "Girl On A Swing", "Summer´s In"). Men bakom nästa hörn väntar ödesdigra och starka element som vind och vatten ("Summerwind", "Mer", "Red Pier", "The Headrow Song".) och då är desperationen aldrig långt borta. Man kan även skönja en rejäl dos av melankoli och mollstämd nostalgi här: "In The Past", "The Way You Remain"...

GOLDEN OLDIES VOL 3: 1967-1974
1. Vince Martin: Summerwind (1969)
2. Marmalade: And Yours Is A Piece Of Mine (1970)
3. Barclay James Harvest: Song With No Meaning (1971)
4. Francoise Hardy: Mer (1971)
5. The Fredric: Red Pier (1968)
6. Bob Pegg & Nick Strutt: The Headrow Song (1973)
7. Moody Blues: What Am I Doing Here? (1968)
8. Sagittarius: Gladys (1969)
9. Chocolate Watchband: In The Past (1968)
10. Bert Sommer: Jennifer (1968)
11. Rick Nelson: Promenade In Green (1967)
12. Duncan Browne: My Only Son (1973)
13. Spirogyra: Old Boot Wine (1973)
14. Kevin Ayers: Girl On A Swing (1969)
15. America: Willow Tree Lullaby (1973)
16. Tim Hardin: Midnight Caller (1972)
17. Don Everly: The Way You Remain (1974)
18. Anne Briggs: Summer´s In (1973)

GOLDEN OLDIES VOL 2

Just det, här kommer låtlistan för volym två av "Golden Oldies". Där första volymen till stora delar var fylld av introspektion, förundran och ifrågasättande ("Help Me Find Myself", "Look At Me", "Did You Know?/Will We Be Alive?", "I Saw Your Photograph", "What You See") kan man här ana en mer lantlig, idyllisk, naturdyrkande... ja, nästan högadlig stämning: "Garden Song", "Long Black Hair Of Bonny", "Lady Bedford", "Queen Of The Moonlight World", "Pretty Ballerina", "Small Talk"...

GOLDEN OLDIES VOL 2: 1967-1973

1. Bill Fay: Garden Song (1970)
2. Nick Garrie: Deeper Tones Of Blue (1969)
3. Tony Jordan: Long Black Hair Of Bonny (1967)
4. France Gall: Gare A Toi… Gargantua (1967)
5. The Aerovons: World Of You (1969)
6. October Country: Caryle´s Theme (1968)
7. Euphoria: Lady Bedford (1969)
8. The Millennium: To Claudia On Thursday (1968)
9. Claudine Longet: Small Talk (1968)
10. Andy Roberts: Queen Of The Moonlight World (1970)
11. The Left Banke: Pretty Ballerina (1967)
12. Judee Sill: Crayon Angels (1971)
13. Al Jones: All My Friends Are Back Again (1971)
14. Marc Brierley: Matchbox Men (1968)
15. Shelagh McDonald: Rod´s Song (1971)
16. Gary Higgins: Thicker Than A Smokey (1973)
17. Forest: Graveyard (1970)
18. Extradition: A Water Song (1971)

GOLDEN OLDIES VOL 1

Hösten 2004 gjorde jag en egen samlings-cd vars koncept var en chansning som visade sig fungera alldeles utmärkt. Jag tänkte att det borde kunna gå bra att blanda pastoral folkrock, udda singer-songwriters, mjuk harmony/sunshine-pop och allmänt psych-iga tongångar utan att förlora vare sig energi eller stämning. Här nedan ses låtlistan för den första volymen av "Golden Oldies", alltså början på vad som skulle få en fortsättning med både en volym två och en volym tre. Titeln var ett försök att "reclaima", förlåt återupprätta, det utslitna och dammiga begreppet som solkat ner otaliga samlingsskivor genom åren. Här skulle riktigt gyllene gamlingar samlas - på riktigt!

GOLDEN OLDIES VOL 1: 1967-1975

1. Margo Guryan: Love Songs (1968)
2. J. K. & Co.: The Times (1968)
3. Tudor Lodge: Help Me Find Myself (1971)
4. Chris Thompson: London Blues (1973)
5. Ithaca: Did You Know?/Will We Be Alive? (1973)
6. Bergen White: Look At Me (1970)
7. Mu: I Saw Your Photograph (1974)
8. Chuck & Mary Perrin: Here Comes The Weekend Again (1969)
9. Meic Stevens: Rowena (1970)
10. Tir Na Nog: When I Came Down (1972)
11. Pearls Before Swine: Riegal (1970)
12. Nilsson: Me And My Arrow (1971)
13. Maitreya Kali: Black Swan (1972)
14. Agincourt: When I Awoke (1970)
15. Dave Evans: The Words In Between (1971)
16. Neon Pearl: What You See (1967)
17. Spriguns Of Tolgus: Curragh Of Kildare (1975)
18. Perry Leopold: The Windmill (1973)

TRETTIO TUFFA # 1

MARK E. SMITH (THE FALL)

Inga kommentarer.

TRETTIO TUFFA # 2

BERT JANSCH

Inga kommentarer.

TRETTIO TUFFA # 3

NEIL YOUNG

Inga kommentarer.

TRETTIO TUFFA # 4

FLORIAN SCHNEIDER (KRAFTWERK)

Inga kommentarer.

TRETTIO TUFFA # 5

MARVIN GAYE

Inga kommentarer.

TRETTIO TUFFA # 6

TOWNES VAN ZANDT

Townes Van Zandts låtar är ofta raka, enkla och okomplicerade. Det är nästan så att fler borde ta efter hans låtskrivarmetoder för resultatet i Townes händer blir ofta väldigt väldigt effektivt, träffande, känslostormande, just tack vare det fokuserade uttrycket i text och musik. Hans röst håller inte alla gånger, men det hindrar knappast vissa av han sånger från att pressa fram en tår eller två i ögat på mig som lyssnare.

TRETTIO TUFFA # 7

ELIZABETH FRASER (COCTEAU TWINS)

Jag var nog lite kär i Elizabeth Fraser för sisådär tjugo år sedan. Tyvärr var kärleken obesvarad (tror jag i alla fall). Nu är det här kanske inte riktigt rätt forum att dryfta tonårsförälskelser och dessutom blir ju sådana knappast besvarade om det inte ens görs några förfrågningar (!) och dessutom känns hela det här resonemanget utomordentligt ointressant och meningslöst så därför slutar jag detta pladdrande med att konstatera att jag fortfarande tycker att Liz är tuff.

TRETTIO TUFFA # 8

STEVE ALBINI

Jag är inte så intresserad av alla de trasiga rockriff som den gode Mr Albini medverkat till att skapa, men däremot förtjänar han en rejäl stenfjäder i hattten för trum- och gitarrljuden som han producerade fram på Pixies-skivan "Surfer Rosa".

TRETTIO TUFFA # 9

ALAN VEGA (SUICIDE)

För att vara så brutalt i såväl form som innehåll är Suicides debutalbum "roligt" på flera sätt, bland annat eftersom det blivit så uppskattat bland s k mainstream-artister. Ett band som R.E.M. gjorde ju en utmärkt och lite oväntad cover på "Ghost Rider" (i och för sig gömd på någon b-sida i slutet av 80-talet). Även Bruce Springsteen lär ha upptäckt att det tydligen går att göra spännade musik också, tack vare chocklåten "Frankie Teardrop", som delvis inspirerade The Boss till att göra albumet "Nebraska", för övrigt det enda Springsteen-album som jag klarar av...

TRETTIO TUFFA # 10

LAURIE ANDERSON

Jag har egentligen löjligt dålig koll på Laurie Anderson, men på ett teoretiskt plan har jag bestämt mig för att hon är en superwoman. Ibland tänker jag att "O Superman" måste vara världens bästa låt. Jag behöver inte ens höra den i stunden för att tänka så, tanken är liksom baserad på minnet av när jag hörde låten sist.

TRETTIO TUFFA # 11

BOB WRATTEN (THE FIELD MICE m fl)

Likt Harvey Williams kommer här ännu en mjukis slash tuffis. Det är inte alltid så lätt att avgöra sådana nivåskillnader och nyanser när någon väljer de mindre väntade vägarna. Den yttre formen kan synas mjuk - men det där speciella tonläget på rösten kan vara tufft, den där skarpa ordvändningen likaså, ja hela den bakomliggande ideologin kan vara tuff. Lyssna till exempel på The Field Mice.

TRETTIO TUFFA # 12

SKY SAXON (THE SEEDS)

Med förträffligt tuffa och sinnesutvidgande album som "The Seeds", "A Web Of Sound" och "Future" samt en cool och nasalt väsande sångare som Sky Saxon har 60-talsbandet The Seeds funnit en hängiven plats i mitt hjärta...

TRETTIO TUFFA # 13

PETER HOOK (JOY DIVISION/NEW ORDER)

Ja ja, vän av oordning suckar, men jag kommer helt enkelt inte förbi den här mannen. Peter Hook var ju den förste, typ efter Charles Mingus, som gav basen ett ansikte. Han var den förste som petade bort den yviga och egoistiska gitarren till förmån för den grundläggande och alltför sällan melodiskt använda fyrsträngaren. Kanske kan man ringa in Peter Hooks storhetsperiod till 1979-1989 och egentligen vill jag, i verkligt konservativ betydelse, frysa in honom i denna tioårsperiod. När New Order spelade på Cirkus häromåret var det väl knappast den tuffaste eller mest smakfulla Hook-en man fick sig till livs. Men, tiden har sin gång, och vem har sagt att det ska vara lätt att återskapa magi?

TRETTIO TUFFA # 14

BETH GIBBONS (PORTISHEAD)

Elaka tungor brukar säga att Portishead egentligen inte är mer än (1.) den perfekta bakgrundsmusiken på den hippa (eller kanske snarare "hippa") reklambyrån eller möjligen (2.) själva urtypen för daterad, tidsbunden musik, dvs något av ett avslutat kapitel. Själv tycker jag att de är fullständigt underbara. "Dummy" slog ju ner som en milstolpe på en gång. Otacksamma uppföljaren "Portishead" visade att det mot alla odds gick att följa upp "Dummy". Trots det utstuderade/stiliserade elementet i deras musik, så finns där ändå en extremt konsekvent tanke som på de båda helgjutna albumen paras med djärva och raffinerade grepp i både produktionen och arrangemangen. Det talas om en ny skiva som skall släppas i år, men endast de som kan se in i framtiden vet om det blir flip eller flop, kanon eller kalkon. Själv ägnar jag denna tid och plats till att raktuppochner hylla den urtuffa sångerskan Beth Gibbons.

TRETTIO TUFFA # 15

HARVEY WILLIAMS (ANOTHER SUNNY DAY)

En tuffing som är en mes som är en tuffing. Jag har aldrig varit säker på hur jag skall tolka singeln "You Should All Be Murdered", som Harvey Willams släppte på Sarah Records under sitt alias Another Sunny Day. Det är en arg och förnärmad poplåt, som en slags retroaktiv hämnd på alla elaka typer från barndomens mobbing-år. Den vrider och vänder på klyschorna kring mespopen - som ju ofta kantas av blommor och sommar och naiv kärlek - och rör sig istället i mordiska farvatten. McCarthy sjöng "Kill Kill Kill Kill", New Order gjorde en märklig, mörk singel som hette "Murder", The Smiths var mer inne på "Meat Is Murder", men ingen av dessa ville väl någonsin "mörda" själva? Och om den gode myskillen Harvey vill använda "dödandet" som en symbol för något så blir det väl ändå en aning klumpigt? Men, till syvende och sist, risken är ju uppenbar att man feltolkar och läser in alldeles för mycket i låttexter, rent allmänt. Hursomhelst tycker jag att låten är tuff, även nu när jag lyssnar på den, år 2006.

TRETTIO TUFFA # 16

CONNY PLANK

Det är kanske som birollsfigur som ljudteknikern Conrad "Conny" Plank gjort sig mest (o)känd. Tittar man på den här diskografin som visar det mesta som han på ett eller annat sätt varit inblandad i så är det lätt att imponeras och inse mannens monumentala betydelse för den extremt innovativa tyska rocken på 70-talet. Förutom alla mer obskyra namn så behöver man bara nämna namn som Ash Ra Tempel, Cluster, Guru Guru, Kraftwerk, Neu!, Harmonia, La Dusseldorf, Brian Eno, Can, Devo, Ultravox och D.A.F. för att greppa denne mans geni. Bildmässigt kommer här ytterligare ett par sköna stilstudier:

TRETTIO TUFFA # 17

VIRGINIA ASTLEY

En vacker dag, för en tid sedan, vaknade jag på morgonen och insåg att jag måste ha, om inte Virginia Astleys samlade verk, så åtminstone ett par-tre skivor med denna riskerar-att-bli-bortglömd-artist. Och denna insikt, denna önskan, bara stärks.

TRETTIO TUFFA # 18

LOU REED

Risken är oerhört stor att jag i den här typen av listor cementerar fast konsensus. Att jag sådär lite lagom smygkonservativt kanoniserar och konserverar rockhistorien. Men - what the hell - det spelar väl ingen större roll. Folk får och kan väl tycka och tänka själva och gör det också? Och därmed vidare till plats nummer arton: Lou Reed, tuff som attsingen såklart - främst mellan 1965 och 1975. Men även därefter.

TRETTIO TUFFA # 19

BRIGITTE FONTAINE

En centralgestalt inom den löst definierade genren "franskt 70-tal". Alltid spännande, alltid sökande, alltid tuff. Hon har bl a samarbetat med Art Ensemble Of Chicago, Areski, Stereolab och Sonic Youth - hon mixar lätt och ledigt avantgarde, folk- och världsmusik, chanson, pop. Likt en fransk Nico har hon såväl en kool röst som en hög lägstanivå.

TRETTIO TUFFA # 20

MOMUS

Det finns bara en Momus och det är Momus. Han är en sådan där (underbar) artist vars digra skiv- och skrivproduktion inte går att sammanfatta på bara några enkla rader. Det går knappast heller att chanslyssna på en av hans skivor och tro att man ska kunna inse storheten, sådär bara över en kaffekopp. Jag menar nu inte att det krävs något särskilt för att fatta Momus, bara att hans musik är mångfacetterad, öppen för många tolkningar och, ja, ofta fylld av motsatser. Men får du en bra ingång till Momus, så vill du inte ha en utgång. Han är vågad och skiter i tabuer, han är intellektuell och välformulerad, han kan vara sarkastisk, allvarlig, rolig, extrovert, introvert... Själv har jag egentligen tappat greppet vad gäller hans musikaliska produktion de senaste tio åren, men hans blogg Click Opera är alltid läsvärd.

TRETTIO TUFFA # 21

SCOTT WALKER

Han var seriös och en allvarsman redan på 60-talet ("The Seventh Seal"!), men med albumen "Tilt" (1995) och "The Drift" (2006) sopar han mattan med vilket pretto som helst. Johnny Cash, Dolly Parton, Nick Lowe, Ray Davies med flera, med flera - alla är de exempel på att man även på äldre dar kan hitta en kreativ ådra och undvika både lättköpta nostalgiexcesser och alltför snaskiga greatest hits-turnéer. Scott Walker tar detta ett steg längre - hans "The Drift" är knepig, svårgreppbar, fullständigt unik och alldeles lysande. Det är modigt gjort. Han är tuff, den gode Scott.

TRETTIO TUFFA # 22

GEORGIA HUBLEY (YO LA TENGO)

Ännu en trummis! Undrar varför jag hänger upp mig på trummisar hela tiden? Ja, kanske är det så att det finns lite oskrivna regler i detta sammanhang. Sångare är ju ofta rätt tuffa, trummisar likaså. Basister, nä, väldigt sällan. Gitarrister, usch nej, de är ju så gott som aldrig tuffa. Keyboardister? Nä, glöm det, även om det säkert finns undantag. Trumpetare, cellister och xylofonspelare är nog ofta rätt tuffa. Laptop-typerna då? Mjae, lite för anonyma...

Georgia Hubley trummar och sjunger i Yo La Tengo. Och hon gör det på ett utomordentligt coolt sätt. Och nej, jag har inget emot sjungande trummisar, Phil Collins inräknad.

TRETTIO TUFFA # 23

(THE MICROPHONES & MOUNT EERIE)

Phil Elvrum har gjort otroligt spännande musik. Han är en visionär, en kuf, en mystiker, en tänkare, en sökare. Han utforskar, undersöker, utmanar - långt långt bort från det statiska och formelstyrda.

TRETTIO TUFFA # 24

GABI DELGADO-LOPEZ (D.A.F.)

Vem kan motstå denna bastublöta bild av den spanskfödde Gabi Delgado, sångare i DAF, ett av de tuffaste tyska synth-banden någonsin? Eh, ganska många skulle jag tro. Känns ibland som att man måste ha någon slags Fredrik Strage-gen i sig (läs: ha en bakgrund som tonårssynthare) för att kunna uppskatta DAF. I så fall har jag det. "Alles Ist Gut", "Gold Und Liebe", "Für Immer" = kraftfulla och supertuffa milstolpar!

TRETTIO TUFFA # 25

HOPE SANDOVAL (MAZZY STAR & SOLO)

The Cool Voice Of Cool.

TRETTIO TUFFA # 26

BILL CALLAHAN (SMOG)

En sångare, med en unik och direkt igenkännbar röst, som sällan väljer den inställsamma vägen vad gäller texter och teman i sina låtar. Lyssna bara på albumen "Knock Knock", "Dongs Of Sevotion", "Rain On Lens", "Supper" - hur tuffa som helst...

TRETTIO TUFFA # 27

SERGE GAINSBOURG

tuff adj. -t -a (vard.) hård, hänsynslös; djärv; svår; snygg m.m.
(SAOL)

Jag vill här passa på att påpeka att jag på intet sätt försvarar eller hyllar tuffhet genom denna lista. Framför allt anser jag det vara så att man kan vara tuff på flera plan, även i mer ovanliga och icke-traditionella exempel. Dessutom är jag nog av den uppfattningen att tuffhet inte kan köpas för pengar eller skapas på konstgjord väg. Dvs, det går inte att försöka vara tuff, man liksom bara ÄR tuff (rent objektivt). Därmed - såklart - inte nödvändigtvis särskilt sympatisk eller överhuvudtaget trevlig på minsta sätt. Sådana ej påverkbara bieffekter av tuffheten har jag ej tagit hänsyn till.

Serge Gainsbourg har många skumma strängar på sin lyra (kan jag tänka mig), men han liksom bara ÄR tuff (rent objektivt). Någon emot?

TRETTIO TUFFA # 28

KIM GORDON (SONIC YOUTH)

Kim Gordon personifierar begreppet tuffhet. Hon fyller 53 år i år och släpper i dagarna ytterligare ett album med Sonic Youth. Hon är tuff nu, men kanske var hon som tuffast när hon var 35. Som jag tidigare skrivit så är jag inte längre så särskilt intresserad och imponerad (läs: berörd) av Sonic Youths musik. Men på något sätt är de ju fortfarande levande legender. Kim Gordon är bäst när hon inte skriker så mycket, allra starkast är hon när hon pratsjunger eller viskar. I mitt minne hör jag fortfarande hennes väsande röst "Support the power of women, use the power of man, support the flower of women..." eller "Kiss me... kiss me in the shadow of a doubt...".

TRETTIO TUFFA # 29

ISAAC HAYES

Ytterligare en tuff snubbe, i lyxförpackning. MIna favoritskivor med honom är "Hot Buttered Soul" och "Black Moses". Endast Isaac verkar ha förstått att det är coolt att göra Bacharach-David-låtar, göra dem till sina helt egna, och dessutom göra dem i låååånga och brett anlagda versioner.

TRETTIO TUFFA # 30

JOHN BONHAM (LED ZEPPELIN)

En tuff batterist, på mer än ett vis. Led Zeppelin är allmänt fantastiska - och trumspelet är ju helt superbt, ja, precis så bra som det inte borde kunna vara. Blytungt, innovativt, löst rasslande. Avigt, aldrig förutsägbart. Jag bockar och bugar inför fenomenet "Bonzo", som får äran att inleda denna tuffhetens topplista.

TIPSEXTRA: Arthur Russell

ARTHUR RUSSELL: First Thought Best Thought (dubbel-cd, 2006)

Fantastisk musik, rätt och slätt.

TIPSEXTRA: The Fall

THE FALL: Room To Live (Undilutable Slang Truth!) (album, 1982)

Mark E. Smith är en levande legend, en trettioårig institution i engelskt musikliv, i princip en konstant sedan punken. Hans samlade verk borde i skriftlig form närma sig Shakespeares vad gäller såväl kvantitet som kvalitet, ja, jag vet ingen som vänt och vridit på ord och sammanhang och referenser så mycket som Smith. Och en enkel svensk förstår knappast en promille av betydelsen. Ordförståelsetestet kan bestå i att läsa, tolka och högljutt (och nordengelskt) spotta fram följande "programförklaring" som står skrivet på "Room To Live"-omslagets framsida. En rejäl utmaning, på min ära:

Location - local

Bar song two - here a drifting young man is infected by

The rosso-rosso scourge due to a combination of keep fit

dances and education at the hands of state lecturers

- their scum influence resulting in a rewind, their influence

Seeping over oceans and into his 'Abroad' mind.

OR An instance of soul-sap on us white folks by this bossa-nova

crap.

Vignettle number three shows the harsh results of technology

in yokel hang outs. Horrid truth behind all that romanticized

green grass.

Anyway, there was no reasoning with this one - knew three

languages but none, and talking of "in particular" a joke

to this person clammed up herhis venal reptile observe of

others - but the persona was not slime ridden. Group even

wore support suit ventilated gusset jeans took in too far,

et shirt with small collar for recording. But it was to no

avail. Things had overstepped them. The whining spawn of that

Tent Moon ruled roost for moment. The visage was retard.

Hursom, hursom. "Room To Live" är en av mina favoritskivor med The Fall. Sju spår som fångar en särskild stämning och som aldrig upphör att fascinera.

1 Joker Hysterical Face

2 Marquis Cha-Cha

3 Hard Life in Country

4 Room to Live

5 Detective Instinct

6 Solicitor in Studio

7 Papal Visit

Och så här säger All-Music-Guide:

Room to Live originally appeared in 1982 and remains as essential to the Fall's discography as the previous year's Slates EP. Room to Live was similarly one of the great Fall collections of this era that was too short to be called an album and too long to be an EP or single. Its seven tracks epitomize the "Undilutable Slang Truth!" — the phrase scrawled across the cover — which in Mark E. Smith dialect translates as possibly the most archly political and scathing collection of diatribes the Manchester legend spewed forth on record during what is arguably the group's creative peak. Room to Live marks one of the most inspired periods of the group, the era that produced the masterful Hex Enduction Hour and was, in part, fueled by the political upheaval in England circa 1982 during the Falklands War (the subject became a bone of contention with many artists, yet few railed so spitefully as the Fall). Mark E. Smith is at his very best lyrically when getting riled up against the middle class, such as on "Hard Life in Country" and the hilarious "Solicitor in Studio." The latter track gathers a chugging momentum until peaking in uncontrollable feedback, and contains some of the most experimental and risky instrumental behavior his supporting cast ever brought to the studio. Room to Live may be a short, sharp stab of chaos, yet it remains, undeniably, one of the greatest pieces of post-punk genius the group ever recorded.

TIPSEXTRA: Nine Horses

NINE HORSES: When Monday Comes Around (låt, 2006)

Nu är första låten på det livsnödvändiga albumet "Snow Borne Sorrow" släppt. Men det är inte fina "Wonderful World" (med gästsång av Stina Nordenstam) som är mest intressant här. Nej, mest intressant här är såklart det nya spåret "When Monday Comes Around". Och eftersom David Sylvian & Co har en så otroligt hög lägstanivå, så har man råd att droppa den här låten från albumet (trots att den gott och väl hade platsat) och spara den till detta "b-sidesutrymme" istället.

DÄR UTE: Mountains

MOUNTAINS: Sewn (album, 2006)

Skönaste skivan just nu. Lite som en syskonskiva till nedanstående Et Ret. Akustiska instrument som möter digital processing som möter fältinspelningar i en härligt drone-ande naturupplevelse.

DÄR UTE: Et Ret

ET RET: Gasworks (album, 2006)

Åtta vaggande, böljande, inåtvända spår som per automatik ackompanjerar det sorgsna regnet utanför.

TIPSEXTRA: Lambchop

LAMBCHOP: Playboy, The Shit & The Gettysburg Address

Låtar från cd:n "The Decline Of The Country & Western Civilisation 1993-1999" (2006).

TIPSEXTRA: Calexico

CALEXICO: Bisbee Blue (låt, 2006)

En synnerligen trevlig låt som man lekande lätt kan inleda en solig vårdag med. Och nästa dag. Och nästa.

SKIMRANDE MUSIK # 1

NEW ORDER: Power, Corruption & Lies (album, 1983)

Världens bästa skiva! Men då är jag ju partisk å andra sidan.

SKIMRANDE MUSIK # 2

ROBERT WYATT: Rock Bottom (album, 1974)

På andra plats vill jag placera Robert Wyatt och hans fenomenala skiva "Rock Bottom". Det här är musik som man vill dyka in i och sedan aldrig någonsin lämna. Vissa partier på detta album är så vackra att det gör ont, som när knoppar brister. Fast den inneboende kraften i musiken värmer så pass mycket att våren knappast behöver tveka.

SKIMRANDE MUSIK # 3

CAN: Future Days (album, 1973)

Aha, vi har alltså redan rullat in på den skimrande listans topp-3! Nu är det snart dags för undertecknad att börja fila på nästa projekt: GLIMRANDE MUSIK! - från plats # 500 (Ted Gärdestad) och sedan en långsam, minutiös, halvårslång nedräkning till # 1 (Whitesnake). Något att se fram emot, eller hur, o trofasta musikgalningar?

Fast nej, jag är hemskt ledsen - tro det eller ej - jag skojar bara, det bliiiir tyvärr ingen lista över den mest glimrande musiken. Tråkigt men sant. Men man kan inte få allt man pekar på här i livet. Det får bli något annat i stället.

Något som man kanske inte heller kommer att få uppleva, är ett musikaliskt verk som liknar Cans album "Future Days". Det som den tyska gruppen fångade på tape, manipulerade och "remixade" (med dåtidens teknik) och sedan släppte på skiva 1973 är helt enkelt omöjligt att återskapa (eller ens göra covers på).

"Future Days", "Spray", "Moonshake" och "Bel Air" - fyra transcenderande spår som sitter ihop på det där oförklarliga sättet som endast riktigt helgjutna album gör. Jag gör här inga vidare analyser av detta utan sänder bara ut mina rekommendationer till den som - i dubbel bemärkelse - vill lyssna.

SKIMRANDE MUSIK # 4

DAVID SYLVIAN: Gone To Earth (album, 1986)

Oj, vad jag älskar den här skivan! I tjugo år har jag lyssnat på detta mästerverk utan att tröttna. Det finns nog bara en skiva som slår det och den kommer att hamna på denna listas första plats. Ett varmt hedersomnämnande går också till Sylvians album "Brilliant Trees" och "Secrets Of The Beehive" samt även till hans andra soloskivor, till Nine Horses, till Japan och till diverse övriga projekt.

SKIMRANDE MUSIK # 5

THE BEACH BOYS: I Went To Sleep (låt, 1969)

Gruppen som namngivit denna blogg gjorde fullständigt underbar musik mellan 1965 och 1971. Musik med en nästintill osannolik musikalisk och harmonisk finess. Jag vet att alla inte håller med mig om detta, men har man väl tagit till sig och accepterat Brian Wilson och The Beach Boys som det fenomen de verkligen är så finns det ingen återvändo. "Pet Sounds" och havererade "Smile"-projektet får ofta stor uppmärksamhet (till stor del med rätta), men jag återkommer nog oftast till album som "Friends" (1968), "Sunflower" (1970) och "Surf´s Up" (1971). Där man kan hitta en mer avslappnad och mindre prestationstyngd hållning hos gruppen - och inte minst ett långt pärlband av fantastiska låtar.

På det lite märkligt ihopsatta albumet "20/20" från 1969 återfinns en liten enochenhalvminutsbagatell i valstakt som heter "I Went To Sleep" och det är nog i små, fina låtar som denna som jag kanske uppskattar Beach Boys mest. Det låter så enkelt och är ändå så raffinerat.

I took a walk and sat down in a park
The gardener walked out and the sprinklers went on
They watered the lawn and I went to sleep

Ten thirty I turned my radio on
Some group was playing a musical song
It wasn't too long and I went to sleep

Again at the park on a nice summer day
High up above me the trees gently sway
A bird flew away and I went to sleep

SKIMRANDE MUSIK # 6

THE MONTGOLFIER BROTHERS: Seventeen Stars (album, 1999)

Vissa dagar är det här världens bästa grupp, så enkelt är det. Nästan alla dagar och nätter som snurrar och kommer och går är The Montgolfier Brothers världens bäst bevarade hemlighet. Exakt alla dagar året om är det här ett fantastiskt debutalbum. Har jag varit tydlig nog? Efter att ha lånat musiken ett öra, vem kan motstå denna skiva? Eller för den delen, någon av de andra två som den här gruppen skapat? Filmiskt, poetiskt, vardagsromantiskt, sorgset, brittiskt. Hänförande. Stämningsfullt. Vackrast.

SKIMRANDE MUSIK # 7

YO LA TENGO: Night Falls On Hoboken (låt, 2000)

Q: Går det att skimra om natten? A: Ja, det gör det.

SKIMRANDE MUSIK # 8

BERGEN WHITE: For Women Only (album, 1970)

Kompositören/arrangören/producenten Bergen White visste nog inte riktigt vad han gjorde när han döpte det här magnifika softrockalbumet. "For Men Only" borde det ju vara (trots de tvivelaktiga konnotationerna), för jag kan knappast tänka mig att denna musik tilltalar så många fler än alla dessa pojkar/män/gubbar som diggar smörig, orkestrerad mjukpop med romantiska övertoner och harmoniska undertoner. "Men för all del, jag kan ha fel...".

SKIMRANDE MUSIK # 9

THE VELVET UNDERGROUND:

The Velvet Underground (album, 1969)

"Candy Says", "What Goes On", "Some Kinda Love", "Pale Blue Eyes", "Jesus" - kanske den starkaste kvintett låtar som öppnat ett album någonsin? Velvet Undergrounds tredje skiva har hyllats i många läger för sin sköra och avskalade ljudbild och jag vill instämma i hyllningskörerna tusen gånger om. På den fina boxen "Peel Slowly And See", där gruppens viktigaste originalalbum ingår, återfinns albumet i en särskilt njutbar, av Lou Reed själv skapad, "closet mix". Och visst, spelar man "Some Kinda Love" i denna version så känns det nästan som att Lou befinner sig i samma rum - en fascinerande känsla som man inte vill vara utan.

SKIMRANDE MUSIK # 10

ALVA NOTO & RYUICHI SAKAMOTO: Insen (album, 2005)

Viss musik är som årgångsvin, som fin gammal whisky, som den ädlaste av cigarrer. Till vardags bör denna typ av musik helst vara utom räckhåll, den bör gro och lagras och på sin höjd ägnas en längtande tanke. Snart nog dyker det där speciella tillfället upp, då det är dags att trä på silkesvantarna och hänge sig åt den där alldeles särskilda njutningen. Alltför ofta är det kvantitet som räknas. En skiva är bra eftersom man har lyssnat på den tusen gånger utan att tröttna. En artist eller grupp är bra när den kan kommunicera med en miljon människor samtidigt. Jag har alltid hävdat motsatsen. Musik kan vara bra även om artisten eller gruppen vänder ryggen till, mot en enhövdad publik. En skiva kan vara "årets bästa" även om man under årets gång bara lyssnat på den tre gånger. När det gäller ovan nämnda skiva så pratar vi hursomhelst estetisk kvalitet av högsta klass - vacker, gnistrande, lyrisk musik som slår undan fötterna på allt som är jordnära, skitigt och folkligt. Eller, om inte "slår undan fötterna", så åtminstone lever i väsensskild parallellvärld.

SKIMRANDE MUSIK # 11

THE CLIENTELE: Strange Geometry (album, 2005)

Förlåt om jag lättsinnigt förenklar den komplexa musikhistorien men jag har ibland svårt att hålla mig:

Den vidrigt benämnda genren britpop var enligt mitt tycke möjlig att dödförklara redan 1994, kanske mitt i dess egentliga "höjdpunkt". Jag mår dåligt vid blotta tanken. Tyckte verkligen folk att Oasis var bra? Det mediala kriget med Blur var ju verkligen fånigt. Och förresten, while I'm at it, tyckte verkligen folk att Blur var bra? Själv utvecklade jag en stark anti-Blur-hållning som sitter i än idag. Snacka om opersonliga kappvändare! Usch! (Däremot måste jag säga att Blur var rätt roliga i början, de slängde ofta in baklängesgitarrer och Syd Barrett-psych på sina allmänt innovativa singelbaksidor. Kan ingen sätta ihop en vettig Blur-samling, typ "The Complete B-sides 1990-1992", och sen bara radera ut resten av deras gapiga styltstomppop från jordens yta?)

Men det var inte Blur och britpop jag skulle skriva om här. Eller jo, det är i detta sammanhang som jag vill se The Clientele, i en tid när det verkligen känns som om den engelska popen tappat egensinne och originalitet har det varit så otroligt skönt att luta sig mot The Clientele. De har målat sin egen värld: diffus, hazy och lazy och höstregnengelsk så det räcker och blir över. Kanske har de inte övertygat precis alla gånger, men de har alltid funnits där som en trygg punkt i tillvaron, alltid med en kvalitetsstämpel inpräntad i själva gruppnamnet.

Albumet "Strange Geometry" som kom förra året må sakna lite av intimiteten från deras underbara samlingsskiva "Suburban Light", men det är ändå en strålande skiva som sakta men säkert tagit sig till mitt hjärta. Jag har ingen anledning att tro att den inte kommer att stanna där.

SKIMRANDE MUSIK # 12

CLUSTER: Zuckerzeit (album, 1974)

Dieter Moebius and Hans-Joachim Roedelius gör här lekfull, elektronisk trudeluttpop - långt långt innan det borde vara möjligt. Bubblande, naiva synthar och smattrande, trubbiga trummaskiner möts i ett - i ordets rätta bemärkelse - futuristiskt sammanhang. Lysande!

SKIMRANDE MUSIK # 13

THE BOOKS: Lost And Safe (album, 2005)

Ett av förra årets mest givande album. The Books gör musik som tar sina egna vägar, som väcker nya associationer varje gång man lyssnar. Ena dagen tar jag mig inte in alls i denna skiva, nästa dag känns den självklar. Musiken är avigt upplagd, så snårig i arrangemangen att man knappast stampar med foten i fyrtakt till den. Röster vandrar ut och in genom ljudbilden och på ytan tänker man sig att de använder en collage-liknande arbetsmetod. Men jag tvivlar på att The Books lämnar något åt slumpen, trots att det "låter" slumpmässigt. För att göra musik med så här stort mervärde krävs nog lite tankearbete trots allt. Kolla in/upp, du nyfikne!

SKIMRANDE MUSIK # 14

CARPENTERS: This Masquerade (låt, 1973)

En gång, för sisådär tio-tolv år sedan, var jag DJ (amatörvarianten) och spelade "alternativ" musik inför "alternativa" Umeå-studenter som gillade "alternativ" musik. Det var roligt. Jag minns en kväll när en punkig goth-tjej (eller kanske goth-ig punktjej?) halvtrakasserade mig och ideligen kom fram och önskade/begärde typ Ebba Grön eller Sisters Of Mercy eller vad-det-nu-var.

Jag ville nog undvika konflikt och var antagligen klädsamt undanglidande och mumlade säkert något i stil med "Hmmm... kanske Sisters... om ett tag..." (hu, vilken makt en DJ kan ha!), och var nog egentligen mer sugen på att - i antipopulismens och elitismens anda - tömma dansgolvet genom att spela Velvet Underground eller Can eller Stereolab eller Spiritualized. Hursomhelst så var hon rejält jobbig. När jag dock senare under kvällen slängde på en Carpenters-låt (både för egen njutning och för att konfundera den goda smakens riddare) fick jag uppleva en oväntad vändning i dramat.

Gothpunktjejen kom nämligen fram och sa: "Åhh, du spelade Carpenters! TACK! De är så bra! Jag och min mamma brukar lyssna på dem tillsammans och det är så mysigt. Jag brukar alltid få tårar i ögonen när jag lyssnar på dem...".

Häpen kunde jag konstatera att världen aldrig är vad man tror att den är. Och det är ett roligt minne, som jag än idag inte glömt.

Carpenters-albumen är rejält ojämna. Ofta finns där fem-sex ganska vedervärdiga låtar - sliskiga och överlastade. Sen finns där också alltid fyra-fem riktiga pärlor, fulländad vokalpop med tydlig inspiration från Beatles och Beach Boys. Finfina låten "This Masquerade" från 1973 har en mystisk stämning, sjungs urvackert av Karen Carpenter, är skriven av Leon Russell och innehåller de fina orden:

Are we really happy with this lonely game we play,
Looking for the right words to say?
Searching but not finding -- understanding anyway,
We're lost in this masquerade.

Both afraid to say we're just too far away
From being close together from the start.
We try to talk it over, but the words got in the way
We're lost inside this lonely game we play.

Till sist, lite gammal hederlig reklam:

SKIMRANDE MUSIK # 15

JOY DIVISION: Heart And Soul (låt, 1980)

Joy Division.

Martin Hannett.

Peter Saville.

Heart And Soul.

Closer.

1980.

SKIMRANDE MUSIK # 16

THE CONGOS: Heart Of The Congos (album, 1977)

Ett OTROLIGT suggestivt och maffigt reggae-album. Kanske det enda man behöver, på alla sätt och vis.

SKIMRANDE MUSIK # 17

BLUE ÖYSTER CULT: In Thee (låt, 1979)

Jag måste erkänna att jag är ganska svag för såna här låtar. Oansenlig poprock, middle-of-the-road, ADULT ORIENTATED ROCK, ja, kärt barn har många namn. Jag antar att Blue Öyster Cult inte längre räknades som särskilt relevanta vid den här tiden, i varje fall blev de nog alltmer utslätade ju längre 70-talet framskred (inte för att jag är någon B.Ö.C.-expert, men...)."In Thee" har supersnygga harmonipassager, stämsång som om The Byrds spelade dansbandsmusik, allt i ett härligt mespoprockigt 70-talssound. Mina jämförande tankar åker också till powerpopband som Shoes eller - framför allt - The Records.

SKIMRANDE MUSIK # 18

BROADCAST: Arc Of A Journey (låt, 2005)

Mycket med Broadcasts är coolt, t ex Trisha Keenan, men det allra mest coola med Broadcast är nog ändå ljuden. Flera av deras låtar innehar en utomjordiskt sprakande känsla som gör att lyssnarperspektivet alltid blir en smula förvridet. Maskinellt/mekaniskt möter mänskligt/melodiskt - men aldrig aldrig låter deras musik manierad. Imponerande! "Arc Of A Journey" sprakar extra fint just idag. Imorgon sprakar kanske "Ominous Cloud" eller "Unchanging Window" lika fint, vad vet jag?

SKIMRANDE MUSIK # 19

THE SHINS: New Slang (låt, 2001)

Det var svårt att inte rysa (mysa? nysa?) av välbehag när "New Slang" tonade in i filmen "Garden State" häromåret. Låten hade ju redan innan dess spridit sig som en löpeld från lyssnare till lyssnare och nästan blivit ett anthem för en generation som tycker att det tysta är det nya högljudda. James Mercers surrealistiska textrader blev väl ingen klok på...

Gold teeth and a curse for this town, were all in my mouth.

Only, I don't know how they got out, dear.

...

New slang when you notice the stripes, the dirt in your fries.

Hope it's right when you die, old and bony.

...

God speed all the bakers at dawn, may they all cut their thumbs,

And bleed into their buns 'till they melt away.

...men det spelade inte så stor roll. Låten är och förblir en skimrande popklassiker.

SKIMRANDE MUSIK # 20

MISSY ELLIOTT: Miss E ...So Addictive (album, 2001)

Den här jäkla listan blev så jäkla grabbig och gubbig att, ja, man får ju nästan skämmas. Å andra sidan är den som skriver det här både grabbig och gubbig (eller åtminstone - på gott och ont - ganska obrydd om könsmaktsordningen i musiksammanhang), så det kanske inte är konstigt om det lyser igenom lite. Laglösheten, yttrandefriheten och rätten till det spontana infallet gör dock att jag med några enkla knapptryckningar kan kasta in Missy Elliott på plats nummer 20 innan någon ens hunnit säga "Rage Against The Machine".

För ett par dagar sedan hittade jag den här cd:n på en loppmarknad, på prislappen stod det "tjugo kronor" och affären blev snabbt avklarad. Det här är inte musik som jag vanligtvis lyssnar på och inspireras av; det finns helt enkelt så otroligt mycket annat som jag hellre väljer att zooma in på. Men det här albumet förtjänar (åtminstone delvis) sin plats bland de skimrande topparna. Efter det obligatoriska intro-spåret följer nämligen fem (5) skoningslösa topplåtar som tillsammans är så starka att skivan helt kan leva på dem:

"Dog In Heat"

"One Minute Man"

"Lick Shots"

"Get Ur Freak On"

"Scream a.k.a. Itchin"

Målmedvetenheten, stöddigheten, monotonin, electro-inslagen och Kraftwerk-vinkarna är egenskaperna som får mig på fall. Timbalands fräcka och hypermoderna produktion är en fröjd för örat; en perfekt, futuristisk och detaljrik ljudbild fylld av innovativa grooves som ändå lämnar luft och plats för både malande djupbasar och oförutsägbara rösteffekter. Vad gäller texterna så rodnar jag och hänvisar till omslagets skylt:

PARENTAL ADVISORY - EXPLICIT CONTENT

Sedan sackar och såsar skivan en hel del, men då är det helt enkelt bara att återvända till den inledande kvintetten låtar.

SKIMRANDE MUSIK # 21

BOBB TRIMBLE: Glass Menagerie Fantasies (låt, 1980)

Born ten years too late to attract the attention he deserved, Bobb Trimble created an utterly unique body of work that merged psychedelia, folk-rock, space music and sound effects into rock’s most convincing depiction of a disturbed mind. As with most tortured artistic souls, Bobb’s distinct vision is filled with much more than just fear and self-loathing. It drips with beauty and heartbreak, and his high, fragile voice bleeds with passion. The music evokes the sixties yet sounded contemporary when released in the eighties and again when re-released in the nineties.

Letar man bara tillräckligt ofta och länge efter musik som tilltalar en på ett så optimalt sätt som möjligt så dyker det till slut upp guldklimpar, var så säker. Geniala obskyriteten Bobb Trimble snubblade jag över via ytlig surfning och snabba snuttar - jag minns inte ens vilka vägar och vågor som bar mig till honom. Hans skivor gavs ursprungligen ut i mycket begränsade upplagor och även om jag hört rykten om kommande återutgivningar på cd så verkar det dröja ett tag till.

Bobb Trimbles låtar är beroendeframkallande och mycket intensiva upplevelser; det är sorgliga, vädjande skapelser om starka känslor och sinnesstämningar som inte alltid är behagliga. Mentalt sammanbrott och galenskap är aldrig långt borta om man säger så (och jag vet inte varför han poserar med ett maskingevär på skivomslaget). En stor tillgång är hans ljusa, kvidande, vibrerande röst, någonstans mellan Marc Bolan och Alex Chilton. Musiken pekar både framåt och bakåt. Delvis ekar det psykedeliskt 60-tal, delvis leder tankarna till moderna, "lågfrekventa" singer-songwriters.

Vackra "Glass Menagerie Fantasies" är bara en av många svävande, magiska Bobb Trimble-låtar som jag fastnat för. Känslan som låten förmedlar är spöklik, intensiv, nästan otäck.

SKIMRANDE MUSIK # 22

BLONDE REDHEAD: Misery Is A Butterfly (album, 2004)

Ornament (latin: ornare, pryda) är dekorativa element som saknar konstuktiv funktion och är avsedda att pryda andra föremål. Ornamenten kan uppfattas som det tidigaste uttrycket för människans inneboende strävan efter skönhet. Från stenåldern har människan, i alla kulturer och utan synbar praktisk anledning, valt att dekorera både sig själva och bruksföremål med enkla och repetitiva geometriska mönster. Trots denna universialitet i behovet att ornera och ge fantasin stoff för sin verksamhet har varje epok och kultur haft sin säregna ornament.

Blonde Redhead är ett fantastiskt band med just ORNAMENT som sitt signum. Deras musik äger denna inneboende strävan efter skönhet och varje låt är liksom en gotisk ros som långsamt vecklar ut sig. Det är både vindlande och svindlande, alltid vackert. Och den lyssnare, vars själ visar sig vara mottaglig, blir rikligt belönad.

SKIMRANDE MUSIK # 23

SPACEMEN 3:

So Hot (Wash Away All Of My Tears) (låt, 1989)

Lord it's so hot, and I ain't got a lot
I don't need much but I ain't satisfied right now
Just want the water, I just want an ocean
An endless river to wash away all of my tears

Lord it's so hot, and my heart's bleeding
I ain't been with you and it's you I'm needing right now
Just want the water, I just want an ocean
An endless river to wash away all of my tears

When your hot, and lord how it's steamin’
You gotta go back to the river babe
Just want the water, I just want an ocean
An endless river to take me back to my babe

So hot

SKIMRANDE MUSIK # 24

THE NOTWIST: Neon Golden (album, 2002)

Indie-tronicans flaggskepp. Mjuka poplåtar som Belle & Sebastian skulle vara stolta över, analoga popinstrument sammanvävda med elektroniskt sprak, i en modern (läs: knastrande) ljudbild. Ett säreget mellaneuropeiskt vemod, ett nostalgiskt skimmer. The Postal Service tröttnade jag snabbt på, men detsamma kan jag inte säga om The Notwist.

SKIMRANDE MUSIK # 25

THE STRANGLERS:

The Gospel According To The Men In Black (album, 1981)

Cool skiva. Har DU hört den?